Spelar sexuell läggning roll på jobbet?!
Ja tydligen om man ska se till lönestatistik och avancemang vad gäller chefsposter enligt en ny undersökning på Linneuniversitetet i Växjö. Intressant att det görs sådana här undersökningar, men också lite skrämmande. Resultaten kanske inte är så förvånande i sig, men några slutsatser och kommentarer skribenterna gör, bör kanske kommenteras och ifrågasättas. En fördjupad studie skulle vara intressant!!
http://www.duochjobbet.se/viewNews.do?NewsID=1625
"Resultatet är att homosexuella kvinnor har högre sannolikhet än heterosexuella kvinnor att ha chefsposition eller yrken som kräver längre högskoleutbildning. För homosexuella män däremot är det tvärtom."
Som förklaring anges bland annat att det "...till viss del kan handla om att arbetsgivare diskriminerar homosexuella män, men också att män som lever tillsammans gör andra prioriteringar än heterosexuella.
- De är kanske inte lika fokuserade på att göra karriär. Homosexuella kvinnor däremot är mer fokuserade på sin karriär än heterosexuella kvinnor..."
Inledningsvis får vi inte glömma att det finns ett stort mörkertal - de som inte lever i registrerade partnerskap och med andra ord inte alls är tillfrågade - som inte ingår i denna statistik och säkerligen inte håller med om resultat och förklaringar. Det finns säkerligen en dubbel/trippel utsatthet hos många homosexuella kvinnor i låglöneyrken inom t.ex. service och omsorgssektorn också. Sedan finns det sannolikt en stor grupp mycket framgångsrika homosexuella män i arbetslivet, i chefspositioner, som inte är öppna med sin läggning. En öppen homosexuell man i en chefsposition kanske just snarare skulle generera några av de slutsatser skribenterna gör - att de kanske inte skulle hamnat i just den chefspositionerna om de varit öppna. DET är väl i så fall mer skrämmande och slutsatserna som skulle kunna dras av de homosexuella kvinnor som INTE RYMS i studien.
Arbetsgivare diskriminerar i högre utsträckning homosexuella män i yrkeslivet - hur många av de tillfrågade lever som sagt öppet? Men det finns nog - jag håller med skribenterna i det - en större acceptans generellt gentemot lesbiska än bögar i samhället idag. MEN - handlar det mer om bögarnas egna val och prioriteringar? Varför skulle bögar generellt sett vara mindre benägna att göra karriär? Är de för att de i hög utsträckning valt yrken som inte öppnar upp för särkilt stort avancemang (service- och hälsosektorn)?! Eller var ligger i så fall annars deras prioriteringar?!
Skulle lesbiska vara mer benägna och inriktade på att göra karriär än heterosexuella kvinnor? Det följer väl det gänse mönstret också att det är mer accepterat för KVINNOR som grupp att göra karriär och vara högutbildade idag, samt att samhället har generellt sett större acceptans till lesbiska än till bögar.
En annan tanke skulle kunna vara att lesbiska ensamstående skulle satsa annorlunda (mer) på karriär och arbetslivsavancemang (men de ryms ju som sagt inte i studien)?! Intressant är ju också att det bland lesbiska även ökar vad gäller barnafödande och familjebildande. Den undersökta gruppen är ju just registrerade partners. I hur hög utsträckning kombinerar de tillfrågade familj och barn med sina höga chefspositioner? Går det med andra ord att kombinera familj/barn med högre positioner i yrkeslivet för homosexuella kvinnor?! Intressant! Det kan ju iofs också ligga något i att det även är en viss grupp lesbiska som väljer att registrera partnerskap?! Eller?
Undersökningen hade säkerligen blivit mer tillförlitlig om man följt upp med intervjuer eller använt ett annat statistiskt underlag (t.ex. via RFSL och inte via de registrerade partnerskapen).
Skulle slutsatserna gälla fullt ut är det ju dock fantastiskt att homosexuella kvinnor tar klivet framåt på arbetsmarknaden. Vi skulle dock önska att KVINNOR generellt som GRUPP gavs större utrymme i förhållande till MÄN i arbetslivet - både vad gäller löneutveckling, chefs- och styrelseposter mm. Där har vårt samhälle en bra bit kvar att arbeta på. Vi är INTE ett av världens mest jämställda länder som så många politiker och företagsägare/näringslivsfolk gärna framhåller.
http://www.duochjobbet.se/viewNews.do?NewsID=1625
"Homosexuella män är missgynnade på arbetsmarknaden jämfört med heterosexuella män. De har sämre möjligheter att avancera och göra karriär. Homosexuella kvinnor däremot klarar sig bättre än heterosexuella kvinnor, enligt ny forskning."
"Resultatet är att homosexuella kvinnor har högre sannolikhet än heterosexuella kvinnor att ha chefsposition eller yrken som kräver längre högskoleutbildning. För homosexuella män däremot är det tvärtom."
Som förklaring anges bland annat att det "...till viss del kan handla om att arbetsgivare diskriminerar homosexuella män, men också att män som lever tillsammans gör andra prioriteringar än heterosexuella.
- De är kanske inte lika fokuserade på att göra karriär. Homosexuella kvinnor däremot är mer fokuserade på sin karriär än heterosexuella kvinnor..."
Inledningsvis får vi inte glömma att det finns ett stort mörkertal - de som inte lever i registrerade partnerskap och med andra ord inte alls är tillfrågade - som inte ingår i denna statistik och säkerligen inte håller med om resultat och förklaringar. Det finns säkerligen en dubbel/trippel utsatthet hos många homosexuella kvinnor i låglöneyrken inom t.ex. service och omsorgssektorn också. Sedan finns det sannolikt en stor grupp mycket framgångsrika homosexuella män i arbetslivet, i chefspositioner, som inte är öppna med sin läggning. En öppen homosexuell man i en chefsposition kanske just snarare skulle generera några av de slutsatser skribenterna gör - att de kanske inte skulle hamnat i just den chefspositionerna om de varit öppna. DET är väl i så fall mer skrämmande och slutsatserna som skulle kunna dras av de homosexuella kvinnor som INTE RYMS i studien.
Arbetsgivare diskriminerar i högre utsträckning homosexuella män i yrkeslivet - hur många av de tillfrågade lever som sagt öppet? Men det finns nog - jag håller med skribenterna i det - en större acceptans generellt gentemot lesbiska än bögar i samhället idag. MEN - handlar det mer om bögarnas egna val och prioriteringar? Varför skulle bögar generellt sett vara mindre benägna att göra karriär? Är de för att de i hög utsträckning valt yrken som inte öppnar upp för särkilt stort avancemang (service- och hälsosektorn)?! Eller var ligger i så fall annars deras prioriteringar?!
Skulle lesbiska vara mer benägna och inriktade på att göra karriär än heterosexuella kvinnor? Det följer väl det gänse mönstret också att det är mer accepterat för KVINNOR som grupp att göra karriär och vara högutbildade idag, samt att samhället har generellt sett större acceptans till lesbiska än till bögar.
En annan tanke skulle kunna vara att lesbiska ensamstående skulle satsa annorlunda (mer) på karriär och arbetslivsavancemang (men de ryms ju som sagt inte i studien)?! Intressant är ju också att det bland lesbiska även ökar vad gäller barnafödande och familjebildande. Den undersökta gruppen är ju just registrerade partners. I hur hög utsträckning kombinerar de tillfrågade familj och barn med sina höga chefspositioner? Går det med andra ord att kombinera familj/barn med högre positioner i yrkeslivet för homosexuella kvinnor?! Intressant! Det kan ju iofs också ligga något i att det även är en viss grupp lesbiska som väljer att registrera partnerskap?! Eller?
Undersökningen hade säkerligen blivit mer tillförlitlig om man följt upp med intervjuer eller använt ett annat statistiskt underlag (t.ex. via RFSL och inte via de registrerade partnerskapen).
Skulle slutsatserna gälla fullt ut är det ju dock fantastiskt att homosexuella kvinnor tar klivet framåt på arbetsmarknaden. Vi skulle dock önska att KVINNOR generellt som GRUPP gavs större utrymme i förhållande till MÄN i arbetslivet - både vad gäller löneutveckling, chefs- och styrelseposter mm. Där har vårt samhälle en bra bit kvar att arbeta på. Vi är INTE ett av världens mest jämställda länder som så många politiker och företagsägare/näringslivsfolk gärna framhåller.
Stolt mamma!!!
Mamma har skaffat Facebook på äldre dar och kommit i kontakt med en gammal skolkamrat sedan urminnes tider. De pratar vitt och brett om livet och sina barn och deras livshistorier. Skickar bilder. Mamma skriver gladeligen om sin dotter och hennes underbara fru, deras bröllop och liv (=oss!). Det visar sig att den där gamla skolkamraten redan varit inne och "tittat på oss" på Facebook och sedan replikerat; Oh, jag har redan hittat dem. Oj vad vackra kvinnor de var båda två..."
Jag är så otroligt glad och stolt över min mamma. Hon har kommit så långt med sig själv och har en förstående attityd och inställning till mina livsval och vägar i livet. Hon har inte alltid gillat dem, men oavsett vad för konstigt det varit jag gett mig in på har hon funnits där. När jag kom ut var det dock inte en lika självklart sak och vi gled långt ifrån varandra under en period. Med lite tid, hjälp och bearbetning har min mamma insett sina misstag och bett om ursäkt för sitt handlande och sin reaktion gentemot mig när jag berättade om mina känslor för andra tjejer. Under en längre tid plågades hon också av ett gnagande samvete att hon svikit sin dotter när hon som mest behövde stöd.
Idag står vi närmare varandra än någonsin. Ibland blir det nästan lite jobbigt när hon "skriker" ut "här kommer min dotter och hennes härliga fru"... när hon t.ex. pratar med för oss okända människor på stan/jobbet etc. Ibland är det ju skönt att bevara lite integritet gentemot människor man (ännu) inte känner. Hon berättar mer än gärna (och ofta) om sin dotter med stolthet i rösten och ser sin svärdotter mer som en egen dotter än just svärdotter.
Jag önskar alla därute med föräldrar som inte kommit lika långt, att ni ska få uppleva samma sak. Förstående, stöttande och älskvärda föräldrar. Föräldrar som är just det de ska vara, föräldrar. De som ska finns där och "bara finnas", oavsett livsval och vägar i livet. Det viktigaste och starkaste bollplanket man ska ha under sin uppväxt. Det är så många föräldrar som tyvärr falerar där och inte låter sina barn/ungdomar utvecklas till de vackra, ansvarstagande individer de kan bli.
Ni som inte har de föräldrar ni behöver - stå på er och fortsätt vara de ni är. Även föräldrar behöver tid. Normer och normalisering tar tid. Okunskapen och fördomarna kan vara stora/många. Inte gentemot er som döttrar/söner, utan kanske mer för vad det här "nya" ska innebära för dem själva och familjen. Det krävs mod och styrka att våga erkänna sina egna fördomar och att arbeta med dem. Låt inte rädslan och okunskapen ta överhanden.
Lev ditt liv som DU vill leva det. Ingen annan kan leva DITT liv och dina föräldrar har redan sina liv. Varför gå i någon annans fotspår, när det är mycket mer spännande att göra sina egna...!!
Love is all!!
Jag är så otroligt glad och stolt över min mamma. Hon har kommit så långt med sig själv och har en förstående attityd och inställning till mina livsval och vägar i livet. Hon har inte alltid gillat dem, men oavsett vad för konstigt det varit jag gett mig in på har hon funnits där. När jag kom ut var det dock inte en lika självklart sak och vi gled långt ifrån varandra under en period. Med lite tid, hjälp och bearbetning har min mamma insett sina misstag och bett om ursäkt för sitt handlande och sin reaktion gentemot mig när jag berättade om mina känslor för andra tjejer. Under en längre tid plågades hon också av ett gnagande samvete att hon svikit sin dotter när hon som mest behövde stöd.
Idag står vi närmare varandra än någonsin. Ibland blir det nästan lite jobbigt när hon "skriker" ut "här kommer min dotter och hennes härliga fru"... när hon t.ex. pratar med för oss okända människor på stan/jobbet etc. Ibland är det ju skönt att bevara lite integritet gentemot människor man (ännu) inte känner. Hon berättar mer än gärna (och ofta) om sin dotter med stolthet i rösten och ser sin svärdotter mer som en egen dotter än just svärdotter.
Jag önskar alla därute med föräldrar som inte kommit lika långt, att ni ska få uppleva samma sak. Förstående, stöttande och älskvärda föräldrar. Föräldrar som är just det de ska vara, föräldrar. De som ska finns där och "bara finnas", oavsett livsval och vägar i livet. Det viktigaste och starkaste bollplanket man ska ha under sin uppväxt. Det är så många föräldrar som tyvärr falerar där och inte låter sina barn/ungdomar utvecklas till de vackra, ansvarstagande individer de kan bli.
Ni som inte har de föräldrar ni behöver - stå på er och fortsätt vara de ni är. Även föräldrar behöver tid. Normer och normalisering tar tid. Okunskapen och fördomarna kan vara stora/många. Inte gentemot er som döttrar/söner, utan kanske mer för vad det här "nya" ska innebära för dem själva och familjen. Det krävs mod och styrka att våga erkänna sina egna fördomar och att arbeta med dem. Låt inte rädslan och okunskapen ta överhanden.
Lev ditt liv som DU vill leva det. Ingen annan kan leva DITT liv och dina föräldrar har redan sina liv. Varför gå i någon annans fotspår, när det är mycket mer spännande att göra sina egna...!!
Love is all!!
Guldstjärna
Härligt att det gick så bra för Anna i schlagern igår, Anna eller Salem höll vi på!!
Dagens guldstjärna går dock till Henrik Johnson och SVT som segerintervjuade Anna idag! En av många sköna frågor;
Henrik: -Har du pojk- eller flickvän?!
Anna: -Ingenting just nu ..!!
Henrik du är så naturligt icke-heteronormativ och har ett lysande, självklart språkbruk!! Ett sant föredöme!
Kompetensutveckla alla dina kollegor i mediebranschen i språkbruk & icke-heteronormativitet i ord, tanke och handling också!! :)
Dagens guldstjärna går dock till Henrik Johnson och SVT som segerintervjuade Anna idag! En av många sköna frågor;
Henrik: -Har du pojk- eller flickvän?!
Anna: -Ingenting just nu ..!!
Henrik du är så naturligt icke-heteronormativ och har ett lysande, självklart språkbruk!! Ett sant föredöme!
Kompetensutveckla alla dina kollegor i mediebranschen i språkbruk & icke-heteronormativitet i ord, tanke och handling också!! :)
8 Mars - NOUR you made our day!
Internationella kvinnodagen. Hade inte tänkt "fira" dagen på något speciellt sätt... Varför fira EN dag när alla 365 är våra - alla kvinnors - dagar?! Är de andra 364 dagarna i så fall männens? De däremellan då? När ska de få en egen dag?
100-årsjubileum i år. 100 år och så lite som hänt egentligen. Fortfarande leder männen löneligorna och toppar VD-, styrelse- och chefspositionerna. Fortfarande ifrågasätts gravida kvinnor om de är lämpade för ett jobb... Men jag får ha byxor på mig till jobbet och ingen ifrågasätter min myndighet och rösträtt. På pappret i alla fall. Lite har förändrats. Sakta i samhällets trögrörlighet. Det tunga, solida, patriarkala väldet som omger oss.
"åh hå å tjejer, åh hå å tjejer, vi måste höja våra röster för att höras...."
Varför är det vi tjejer som ska behöva höja rösterna och mana "upp till kamp"?! När ska männen höja sina röster för att hjälpa och stödja oss kvinnor på vägen för att förbättra villkoren? Villkoren för alla deras egna systrar, mödrar, döttrar och fruar?
"What kind of father would take his own daughters rights away..." för att citera en annan klok kvinna.
Vi hamnade under kvällen på en tillställning med olika feministiska inslag och en skön duo bakom DJ-spakarna (The Teacherettes). Dagens höjdpunkt blev utan tvivel NOUR EL REFAI- oj vad du satte fingret rakt i de ömma, variga såren. Oj vad du beskrev det som ALLA kvinnor någongång upplevt men knappt högt vågar sätta ord på. Det sexuella (som inte flickor ska prata högt, särskilt inte offentligt, om), brevet från Hans (hans min skulle jag velat se när han läste ditt svar!) och den fina sången. Styrka. Jag är ingen komiker Nour, men ska ge dig ett råd på vägen...fortsätt precis som du gör, med det du gör! =)
Kärlek, makt och systerskap!
