Heteroflatorna

Internationella kvinnodagen. Hade inte tänkt "fira" dagen på något speciellt sätt... Varför fira EN dag när alla 365 är våra - alla kvinnors - dagar?! Är de andra 364 dagarna i så fall männens? De däremellan då? När ska de få en egen dag?

100-årsjubileum i år. 100 år och så lite som hänt egentligen. Fortfarande leder männen löneligorna och toppar VD-, styrelse- och chefspositionerna. Fortfarande ifrågasätts gravida kvinnor om de är lämpade för ett jobb... Men jag får ha byxor på mig till jobbet och ingen ifrågasätter min myndighet och rösträtt. På pappret i alla fall. Lite har förändrats. Sakta i samhällets trögrörlighet. Det tunga, solida, patriarkala väldet som omger oss.

"åh hå å tjejer, åh hå å tjejer, vi måste höja våra röster för att höras...."

Varför är det vi tjejer som ska behöva höja rösterna och mana "upp till kamp"?! När ska männen höja sina röster för att hjälpa och stödja oss kvinnor på vägen för att förbättra villkoren? Villkoren för alla deras egna systrar, mödrar, döttrar och fruar?

"What kind of father would take his own daughters rights away..." för att citera en annan klok kvinna.

Vi hamnade under kvällen på en tillställning med olika feministiska inslag och en skön duo bakom DJ-spakarna (The Teacherettes). Dagens höjdpunkt blev utan tvivel NOUR EL REFAI- oj vad du satte fingret rakt i de ömma, variga såren. Oj vad du beskrev det som ALLA kvinnor någongång upplevt men knappt högt vågar sätta ord på. Det sexuella (som inte flickor ska prata högt, särskilt inte offentligt, om), brevet från Hans (hans min skulle jag velat se när han läste ditt svar!) och den fina sången. Styrka. Jag är ingen komiker Nour, men ska ge dig ett råd på vägen...fortsätt precis som du gör, med det du gör! =)

Kärlek, makt och systerskap!