Heteroflatorna

Små, lokala, uppstickande pride/HBT-tillställningar poppar upp runt om i landet. Skiftande längd, innehåll och kvalitet. Men kul. Spännande. Snart känns det som varje lite ort/stad av HBT-rang kommer att ha sin alldeles egna lilla pridefestival. Allingsås, Norrköping, Eskilstuna, Linköping, Sundsvall...

Heteroflatorna deltar i helgens HBT-festival i Göteborg. Det ska bli spännande att se något annat än Stockholm Pride som vi besökt under flera år. Götlaborgarnas härliga jargong och livsinställning är ju lite annorlunda än den i Stockholm. Även om vi alltid gillat att vara i Sthlm under prideveckan, ska det som sagt bli spännande att se vad "lillebror" kommer att erbjuda. Enligt programmet så utlovas många intressanta seminarier, filmfestival och fester. På söndagen ska även "regnbågspromenaden" gås. Är det månne en miniprideparad eller bara något alldeles eget Götlaborgskt?! En hejdundrande avslutningsartistgala utlovas med bröllop till och med. Dessutom finns en rad intressanta artister på invigning- och avslutningsgalan. Känns dock som det är Mariette Hansson som är det stora dragplåstret. Det anser vi i alla fall. Brunetten från Harplinge lär återigen trollbinda med sin magiska, alldeles unika röst och det alldeles egna väsen hon är.

Hoppas att Göteborg gör sitt alldeles egna pride, på ett eget, personligt sätt. Hoppas att det blir så mysigt och hemtrevligt som det kan vara i Göteborg. Hoppas också att vårvärmen infinner sig (även om oväder är utlovat).

Anna Siverskog är doktorand vid Linköpings Universitet och har under de senaste åren arbetat med avhandlingen "Vid regnbågens slut - En kvalitativ studie om äldre homo och bisexuella personer".

Studien fokuserar på äldre utanför HBT-samhället och utanför storstadsmiljöerna. Föga förvånande så fasar många äldre för att tvingas kliva in i garderoben igen på äldre dagar när de ska bo på äldreboenden och liknande, fastän de kanske levt hela sitt liv öppet. Studien framhåller också att många HBT-personer finner den största styrkan i vänner som liksom dem själva upplevt heteronormativitet och homofobi. Vänner som blir den egna valda familjen. Vad händer med de ensamma HBT-personerna på ålderns höst som inte har den tryggheten och det sociala nätet runt sig?

Återigen våra kommuner och landsting - ta till er framtidens ökade/förändrade behov inom åldringsomsorgen, alla olika grupper som kommer ha olika, särskilda behov. Låt öppenheten och bemötandet förbättras så att alla HBT-personer slipper gå in i garderoben igen. Öka förståelsen för människors olika behov och utsatthet.

Låt inte HBT-frågor enbart bli fokuserade på ungdomar, sexualitet och glättigheten som ofta Stockholm Pride och liknande uppvisar. Fram för mer HBT-kunskap i vardagen och inom våra tunga, samhällsstöttande institutioner. Nutiden och inte minst framtiden kräver kompetens och förändringar i tänkande och inte minst BEMÖTANDE!!

Eller ska det behövas särskilda Regnbågsäldreboenden i framtiden?!

Fram för mer forskning och studier också som framhåller äldre HBT-personers villkor och förutsättningar!

Känner att vi måste kommentera en sak till utifrån Wasshedes avhandling ("Passionerad politik. Om motstånd mot heteronormativ könsmakt").


Den belyser också en annan intressant och sann (självupplevd) problematik om normerna inom t.ex. gayrörelsen, feministrörelsen mm. För visst finns det tydliga idéer även om hur en god feminist ska se ut, vara och agera inom feministrörelsen. Visst finns det med andra ord så att säga även en skavande homonorm inom HBTQ-världen (HBTQ=HomoBiTransQueer).

Till en viss gräns kan HBTQ-människor bryta mot normerna. Men det finns också en tunn linje för vad som är accepterat och vad som sticker ut för mycket INOM HBTQ-världen. Vi som alltid varit mer av s.k. "femmeflator" (kvinnliga tjejer) har ofta ifrågasatts på gayställen vad vi gjort där och om vi inte kommit fel. Det har inte varit lika accepterat med klänning och handväska som baggyjeans och keps.

Så upp för MER ACCEPTANS även INOM gayvärlden. Vi om några borde vara toleranta och accepterande gentemot varandra. För våra val vad gäller kärlek, partner och uttryckssätt. För kampen utåt för våra likvärdiga rättigheter och gentemot normerna i samhället istället. Inte gentemot varandra.


Kärleken är fri - glöm inte det.


Heteronormen skaver.

Homonormen svider lite likt ett sönderkliat, irriterat myggbett i sensommarnatten.

Tar del av Cathrin Wasshedes nya avhandling "Passionerad politik. Om motstånd mot heteronormativ könsmakt".


Inspireras av de ungas kraft och glöd och viljan att förändra. Drivet och modet att varje dag i det lilla bryta mot det stora. Unga som vill skapa en annan värld i det offentliga rummet. Där det som mest behövs. Där det går att förändra, bearbeta, utmana.

Intervjugruppen aktiv inom den utomparlamentariska vänstern i Göteborg. Inom anarka-feministiska, queeraktivistiska, syndikalistiska och djurrättssaktivistiska grupper och inom den globala rättviserörelsen. Att säga att dagens unga saknar engagemang och politisk intresse kan inte vara mer fel. De saknar bara engagemang att engagera sig INOM den trögrörliga politiska beslutsapparaten. De är inte representerade av dagens folkvalda politiker. Ingen företräder deras intressen och tar upp deras specifika frågor. Och 4% av rikets röster är svårt att nå. Det är väsensskillnader. Engagemanget finns där. Men att bryta mot en könsmaktsordning innebär kanske att man just också måste bryta mot gängse politisk maktordning. En utmaning mot etablissemanget i slips och kostym i Riksdagen och Europaparlamentet. Landet Sverige har en tuff och spännande utmaning att fånga upp morgondagens aktiva förändrare och beslutsfattare.

Det är kanske dags att se över den demokratiska modellen vi använt oss av under de senaste 2000 åren. I alla fall vad gäller påverkan och beslutsprocess.

Hur kan två veckor gå så långsamt?! En evighetslång period fylld av hopp, längtan och förväntningar.

Grusas i ett antiklimax av sorg och besvikelse.


Stiltje och tomhet.


Så även i bloggformatet...