NORMEN SKAVER... om att komma ut och ut och ut och ut...
Eftersom den här bloggen ska beröra heteronormens fuckade verklighet för oss som inte lever enligt den, och även spegla perspektivet av två alldeles för vanliga "Svenssonflator", måste jag få ner en händelse som hände förra veckan då jag återigen tvingades in i heteronormens fuckade verklighet och tvingades "komma ut" för jag vet inte vilken gång i ordningen.
Samspråkade om ditt och datt med en kvinna innan kvällens träningspass skulle börja och berättade att jag skottat bort en rejäl mängd tung blötsnö den senaste veckan vid huset. Svarskommentaren blev;
-Men har du ingen stark karl som gör det åt dig? Det är klart du skulle ha en karl som fixar sånt.
Passet började och med en förvriden, seg klump i gaymagen genomfördes passet. Vi kände nog dock båda att vi ville förtydliga en del från det tidigare samtalet så på varsitt håll dröjde vi oss kvar efteråt.
Hon: Alltså jag menade inget illa med det där om att du behöver en karl.
Jag: Men hur menade du då, att jag inte skulle orka tunga saker själv eller?
Hon: Nej jag menade bara att du som är så söt och trevlig verkligen förtjänar en karl vid din sida. Ja, förstås som också hjälper dig med såna tunga saker.
Jag: Men nu är det så att jag JAG INTE VILL ha någon stark karl vid min sida.
Hon: ?!
Jag: Jag har däremot en väldigt stark KVINNA vid min sida som mer än gärna skottar snö om det behövs.
Hon: Jaha men då så, vad glad jag blir, att du har någon alltså. Jag är ju så gammeldags vet du.
Varför ska ni alltid förutsätta och utgå ifrån att vi tjejer VILL HA och BEHÖVER en stor, stark karl vid vår sida?!
Även om det är "i all välmening" så är det så oerhört tröttsamt VARJE GÅNG det sker.
Vi är inga svaga, passiva objekt och för övrigt klarar sig ensamma tjejer alldeles utmärkt själva utan varje sig en stark karl eller kvinna vid sin sida...
FUCKA HETERONORMEN...
Jag håller med.. Att folk ska ta för givet att alla tjejer vill ha en kille vid sin sida..?! Det är både irriterande och beeeesvärligt. Speciellt när ens egen föräldrar påpekar med jämna mellanrum om varför jag aldrig skaffar nån söt och snäll kille..? Jag är rätt nöjd med att vara 14 bast och redan ha kommit på att jag är gay (bi iallafall) med tanke på att vissa har oturen att bli extremt förvirrade av sig själva och komma på det när man är runt 30 eller nåt. och jag kan inte göra annat än att erkänna att det är Mariette och Alisa som har gjort att jag har lyckats förstå det..!:) tillochmed min lärare (som själv är gay) har hjälpt mig att fatta det..:) fast det är ett lite större problem kvar efter att ha accepterat detta själv... Jag måste komma ut. Åtminstånde till min familj till att börja med, men eftersom att jag VET att dem kommer ta det (väldigt) illa så ser jag inte fram emot det. Alls. Jag tänker nog spara det tills jag blir gammal nog att flytta hemifrån. Då kan jag ju krypa undan från familjen och gömma mig ett tag efter det. Iallafall så känns det som att det är PRECIS vad jag vill göra just nu.
Ha det bra..! Kram
Hej där! Och stort tack för din kommentar! Jag tycker du ska vara otroligt stolt och glad att du som 14-åring kommit så långt med dig själv. Det tycker jag tyder på mod och styrka!! Stå på dig och fortsätt våga vara dig själv - det är bara du som kan leva ditt liv och bestämma hur det ska se ut. Dina föräldrar och din omgivning har redan fått sina liv, varför ska de även få bestämma och påverka hur ditt ska levas?
Vad skönt att höra att du har många goda förebilder runt dig, det är jätteviktigt!! Och visst har Mariette och Alisa hjälpt många unga, det är jag oerhört glad för! Det behövs så lite för att få människor och samhället att förstå att det är ren och skär KÄRLEK det handlar om. Det behöver synas i media och offentliga sammanhang, precis så odramatiskt och "vanligt" som de gör!!
Visst tar det tid att acceptera för sig själv och så, men tänk sedan också att den tid du tagit för dig själv, behöver också din omgivning. Det ska kännas rätt att berätta - när du själv är mogen för det. Låt det ta den tid det tar.
Ibland vet och förstår föräldrar mer än man tror. Och skulle du få en tuff "komma-ut-process" - glöm inte att det finns hjälp att få från föreningar som RFSL och liknande.
DU ÄR INTE ENSAM - och TILLSAMMANS ÄR VI STARKA vet du!!
Kämpa på tjejen och glöm inte att livet är till för att levas!
LÄNGE LEVE KÄRLEKEN!!!
KRAM
Tack! Varenda ord som kan hjälpa mig tar jag och knyter hårt om hjärtat, och här fick/får jag en massa ord som hjälper!
Jag fattar liksom inte riktigt att det inte är bara jag som känner såhär, men det är skönt att få bekräftat att det gör det. Att veta att flera personer har ungefär samma tankar i huvudet som jag har är riktigt skönt o veta!:)
jag har liksom inga problem med att vara gay själv, men det är familjen och vännerna jag oroar mig för. Tänk om mina kompisar liksom drar sig undan... Och mina brorsor? Vad fan kommer dem tycka som får kväljningar varje gång dem ser en bög/lebb? Och mina föräldrar..!? Jag frågade mamma för ett tag sen vad hon skulle säga om jag sa att jag var gay.. Då bara fnyste/småskrattade hon och sa "jadu..? Vad skulle jag säga?" och snackade knappt med mig på en vecka efteråt.. Det är fan inte rätt på nåt sätt!!
Jag önskar att jag var släkt med mariette för då kunde jag prata med henne och hon kunde hjälpa mig.. Med tanke på att hon är min största förebild här i världen så är det nog henne jag skulle lyssna bäst på..
Tack för orden! Dem uppskattas!:)
"tillsammans är vi starka" ja!
Kram!
Du ska få så många ord på vägen du behöver tjejen!! Vi har själva varit där du är och vet vad du går igenom.
Det viktigaste är att du lyssnar på DITT hjärta. Vad sedan omgivningen säger är saker man får ta ibland (och skaka av sig)- men inte fullt ut acceptera i det långa loppet. Familjen är såklart en sak, vänner en annan. Vänner som vänder ryggen och säger elaka saker - är det verkligen de vänner du vill ha?! Vänner hittar man nya!!! Riktiga vänner accepterar och finns kvar!!
Familjen behöver säkert tid men kommer förr eller senare inse att du är deras goa dotter/syster som du alltid varit. Med tiden brukar det ge sig, dock kan resan därigenom bli jobbig. Men nu har du ändå sått ett frö hos din mamma. Hon har nog redan börjat bearbeta tanken, det är en bra start!
Kämpa på!!
KRAMAR
Det är sant..! Tack för orden (igen:P)!! "heteronormens fuckade värld" så var det ja. Så sant. Det är fuckat alltihop..! Hehe! Men kärleken har väl aldrig fel..?
Min tur kommer!:)
kram!
