Uppgradering VS Nedgradering?!?!
Istället för ett slätt, uttråkat Melodifestivalsinslag handlar dagens tankar istället om ett annat gnagande ämne som anses mer angeläget att ventilera. Efva Attling hos Skavlan satte igång tankarna. Apropå att de gift sig igen sedan den nya äktenskapslagen trätt i kraft sade Efva följande; "Därhemma kallar vi det inte uppgradering, vi kallar det nedgradering. Nedgradering till heteros..." Hmm...
Har väl till och från såklart funderat på om, när, och hur vi också kanske skulle "byta upp" vårt registrerade partnerskap till ett "äkta" äktenskap. Nu är ju dock inte kyrkan ett tänkt alternativ för oss ändå så det kanske inte ligger någon poäng i att göra det trots allt?
För nu faller tankarna istället på det faktum att det i så fall känns som vi inte varit "gifta" i alla dessa år? Räknas inte vårt partnerskap? Hur gör man för att göra rätt? Ska vi först ta ut skilsmässa (eller vad det nu heter när partnerskapet upphör - finns det ett särskilt namn för det också?!) och sen gifta oss "på riktigt" igen? De löften vi avgav förra gången då? Det vi levt i under alla dessa år? Vi har alltid kallat oss gifta, likaså de i vår omgivning.
Om vi nu ska fucka heteronormen fullt ut, borde vi väl behålla vårt partnerskap och skita i att "gifta oss". Fortsätta att visa oss som den andra klassens medborgare samhället såg på oss 1994?! Då var man inte redo att ge oss samma rättigheter som heterosexuella. Drygt 10 (nästan 20) år till skulle det ta. Vi kommer med andra ord hinna lägga näsan i vädret innan ensamstående kvinnor kommer att få insemineras eller bögar skaffa barn med hjälp av surrogatmammor. Samhället trögrörlighet skaver på min vardag. Skevar.
Men å andra sidan får många från Stonewallupproret inte uppleva dagens förändringar. Och jag slipper bli gripen idag för att jag bär "för manliga kläder" (crossdressing som polisen kallade det då)... Tack för att ni vågade där sommaren 1969! Var hade vi varit idag utan ert mod då? Er kamp går vidare! Vi fortsätter vara starka och modiga idag.
Bevara Partnerskapet och fucka "äktenskapet"...eller...?! Heteroflatornas infasning i heteronormen eller kvarstående bredvid, betraktande utifrån?! Ett medvetet valt utanförskap? Att vara eller inte vara... att göra eller inte göra. Som en nykluven björkstam ligger vi där på varsin sida av huggkubben, tudelade...
Om vi har några läsare därute - dela med er av era tankar och synpunker!!!
LOVE IS THE DRUG
Har väl till och från såklart funderat på om, när, och hur vi också kanske skulle "byta upp" vårt registrerade partnerskap till ett "äkta" äktenskap. Nu är ju dock inte kyrkan ett tänkt alternativ för oss ändå så det kanske inte ligger någon poäng i att göra det trots allt?
För nu faller tankarna istället på det faktum att det i så fall känns som vi inte varit "gifta" i alla dessa år? Räknas inte vårt partnerskap? Hur gör man för att göra rätt? Ska vi först ta ut skilsmässa (eller vad det nu heter när partnerskapet upphör - finns det ett särskilt namn för det också?!) och sen gifta oss "på riktigt" igen? De löften vi avgav förra gången då? Det vi levt i under alla dessa år? Vi har alltid kallat oss gifta, likaså de i vår omgivning.
Om vi nu ska fucka heteronormen fullt ut, borde vi väl behålla vårt partnerskap och skita i att "gifta oss". Fortsätta att visa oss som den andra klassens medborgare samhället såg på oss 1994?! Då var man inte redo att ge oss samma rättigheter som heterosexuella. Drygt 10 (nästan 20) år till skulle det ta. Vi kommer med andra ord hinna lägga näsan i vädret innan ensamstående kvinnor kommer att få insemineras eller bögar skaffa barn med hjälp av surrogatmammor. Samhället trögrörlighet skaver på min vardag. Skevar.
Men å andra sidan får många från Stonewallupproret inte uppleva dagens förändringar. Och jag slipper bli gripen idag för att jag bär "för manliga kläder" (crossdressing som polisen kallade det då)... Tack för att ni vågade där sommaren 1969! Var hade vi varit idag utan ert mod då? Er kamp går vidare! Vi fortsätter vara starka och modiga idag.
Bevara Partnerskapet och fucka "äktenskapet"...eller...?! Heteroflatornas infasning i heteronormen eller kvarstående bredvid, betraktande utifrån?! Ett medvetet valt utanförskap? Att vara eller inte vara... att göra eller inte göra. Som en nykluven björkstam ligger vi där på varsin sida av huggkubben, tudelade...
Om vi har några läsare därute - dela med er av era tankar och synpunker!!!
LOVE IS THE DRUG
Kommentarer
Postat av: Sandra
Om man inte ser så allvarligt på det så är det ju ett lysande tillfälle att ställa till med en hejdundrande fest till;)
Postat av: Anonym
Asså jag är lite halft trött just nu och har ont i huvudet så jag mest slummläste igenom texten, men om jag fattar rätt så kan ni väll "gifta" er igen? Min mamma och pappa har snackat om att göra så, det är väl inget som hindrar folk att stärka banden med en extra gång? Varesig man gifter sig borgligt eller kyrkligt? Eller? Ja... Som sagt så har jag ont i huvudet och är ganska förvirrad av mina egna tankar, haha ! xD
Postat av: C
Vilken bra blogg!!! Den kommer jag fortsätta läsa! Fortsätt skriva såhär bra=)
Trackback
