Outside the box!!!
Tema genus, könsroller, normer, heteronormativitet, könsneutralt språkbruk och att våga tänka annorlunda mm.
Trots ett långt pass med många infallsvinklar och tankearbete, dröjde sig tre annars ganska blyga/tillbakadragna 16-åringar kvar efteråt. De ville inte riktigt ta helg när de andra förvann ut från rummet redo för att uppleva och utforska helgens alla äventyr. Vi fortsatte utbyta tankar, erfarenheter och många skratt över dråpliga situationer i livet. De gav av sig själva och jag fick bekräftat att jag är inne på helt rätt spår. De till och med tackade extra för dagens pass och sa "Sånt här borde vi hålla på med oftare. Det här var nog det absolut mest givande lektionspass vi haft."
Tiden gick och min nästa bokning närmade sig. Mot min vilja var jag tvungen att avsluta för idag och skicka hem dem för helgen. Vi hade kunnat fortsätta länge till.
Med handen på dörrhantaget vänder sig slutligen en av personerna om och tittar mig fundersamt i ögonen - "Det är ju precis som i Volvoreklamen - Think outside the box - det är precis det du vill få oss att göra va?"
Tvivlet om vardagens kall och måsten var som bortblåsta. Det är ju för det här jag lever, och föds. I mötet med morgondagens världsförbättrare. Jag hyser mycket stort hopp till dem. Vi har satt klotet i rullning och varje steg vi tar tillsammans gör långsamt vår värld bättre.
Tillsammans är vi starka!
Keep the faith people!
Trevlig helg!
CRUSIFIED SCHLAGER
Uppgradering VS Nedgradering?!?!
Har väl till och från såklart funderat på om, när, och hur vi också kanske skulle "byta upp" vårt registrerade partnerskap till ett "äkta" äktenskap. Nu är ju dock inte kyrkan ett tänkt alternativ för oss ändå så det kanske inte ligger någon poäng i att göra det trots allt?
För nu faller tankarna istället på det faktum att det i så fall känns som vi inte varit "gifta" i alla dessa år? Räknas inte vårt partnerskap? Hur gör man för att göra rätt? Ska vi först ta ut skilsmässa (eller vad det nu heter när partnerskapet upphör - finns det ett särskilt namn för det också?!) och sen gifta oss "på riktigt" igen? De löften vi avgav förra gången då? Det vi levt i under alla dessa år? Vi har alltid kallat oss gifta, likaså de i vår omgivning.
Om vi nu ska fucka heteronormen fullt ut, borde vi väl behålla vårt partnerskap och skita i att "gifta oss". Fortsätta att visa oss som den andra klassens medborgare samhället såg på oss 1994?! Då var man inte redo att ge oss samma rättigheter som heterosexuella. Drygt 10 (nästan 20) år till skulle det ta. Vi kommer med andra ord hinna lägga näsan i vädret innan ensamstående kvinnor kommer att få insemineras eller bögar skaffa barn med hjälp av surrogatmammor. Samhället trögrörlighet skaver på min vardag. Skevar.
Men å andra sidan får många från Stonewallupproret inte uppleva dagens förändringar. Och jag slipper bli gripen idag för att jag bär "för manliga kläder" (crossdressing som polisen kallade det då)... Tack för att ni vågade där sommaren 1969! Var hade vi varit idag utan ert mod då? Er kamp går vidare! Vi fortsätter vara starka och modiga idag.
Bevara Partnerskapet och fucka "äktenskapet"...eller...?! Heteroflatornas infasning i heteronormen eller kvarstående bredvid, betraktande utifrån?! Ett medvetet valt utanförskap? Att vara eller inte vara... att göra eller inte göra. Som en nykluven björkstam ligger vi där på varsin sida av huggkubben, tudelade...
Om vi har några läsare därute - dela med er av era tankar och synpunker!!!
LOVE IS THE DRUG
GAYGALAN!
Vi avslöjade ju redan igår vem som skulle bli Gaygalans stora vinnare. På gränsen till högmod *harkel* klappar vi oss lite lätt på bröstet och konstaterar att vår magkänsla slog igenom (vi är mao inte särskilt förvånade =)!
Vi styrde återigen kosan mot storstan med stort S igår för att mingla och hylla årets homosar, hetrosar och andra värda att hylla. Började kvällen med lite bubbel på Hasselbacken, kramade och lyckönskade nypiffade, urtjusiga Mariette och Alisa. Mariette märkbart nervös inför kvällen. Men å andra sidan, visste jag att jag skulle gå upp på scenen längre framåt kvällen och framföra den gamla one-of-a-kind-homodängan , Ängeln i rummet, inför en stor och smått kräsen gaypublik skulle jag nog också ha lite shaky knees. Du gjorde det strålande Mariette, härligt att äntligen få höra den live i fullängdsversion! Och din röst på svenska!! Magiskt! Mäktigt! Eva hade varit stolt om hon varit där! Inte många som lyckats göra den låten lika bra (eller tom bättre) än originalet.
Heteroflatorna minglade vidare över gatan till Cirkus, där alla kända och okända homosar och hetrosar och de där emellan var på ingång! Ett fullsatt Cirkus sorlade av förväntan och fest långt innan galans utsatta startpunkt. Journalister och fotografer flockades för att få heta bilder till nästa upplaga. Champagnen flödade och glittersprayburkarna var tömda över alla fixade festdeltagare.
Kvällen avlöstes av allehanda olika inslag med en enastående Petra Mede som konfrencier. Den omåttligt populära Hollywood-Maria vinglande runt med sitt kamerateam tätt i hälarna, Lill-Babs, Vickan, Agnes, Malena, Caroline, Babsan&Christer, “Fat-cat” på nypolerad guldvinge, de kämpande "Mamma-Mia"-tjejerna, en glad och tagen Rolf Lassgård, ja de flesta fanns där. Galan hade det mesta man kan önska sig både i bredd, djup och lättjefull glad partyyra, även om det sistnämnda dominerade.
Galornas gala – javisst var den det även i år. ALLA var där, nåja, nästan alla i alla fall. Kvällens lilla (läs stora) besvikelse var givetvis att Lisb..., förlåt Noomi inte fanns på plats. Som årets nyutnämnda hetero, höll hon ett lika kort tacktal som vid Guldbaggegalan, inspelat via länk som knappt hördes för publikens brus, sorl och feststämning. =( Vi saknade dig Noomi!
Årets mörkaste men starkaste inslag var att återigen få se klipp från SVT´s dokumentär om heder och homosexualitet ("Sämre än djur"). Att dessutom få hylla en av hederspristagarna - Cherin - som fanns på plats var en ynnest. Vilken resa ni gjort!! Vilket mod och vilken styrka det bor i er Cherin och Mohammed! Om många av oss haft en tuff och uppslitande komma-ut-process, vågar vi nog säga att den nog ibland ligger i lä jämfört med dessa personers resa. Ingen satt ner i publiken, hela Cirkus visade sina hyllningar och sympatier under en lång applådkaskad, men uttryckte också sitt hat gentemot de fäder, bröder och familjer som borde skickas till Haag omgående. Just det, de behandlar bara krigsförbrytare. Härmed förklarar vi krig mot allt hat, förtryck och uttryck som kan kopplas till ”heder” (hur kan ens svenska domstolar tänka tanken att ta ”heder” eller ”kultur” i beaktning vid brott?!). Skäms på er. För er som vill läsa mer eller själva är utsatta (har någon i er omgivning), rekommenderas ”Överlevnadshandbok för flickor om frihet och heder” (Farnaz Arbabi och Lotta Fristorp) som Rädda Barnen gett ut. Fortsätt er kamp!
Årets politiska komma-ut-händelse måste helt klart vara att vår statsminister äntligen dök upp. Livs levande stod han där till rungande applåder och fotdunkande i bänkradernas trägolv. Okej, det är VALÅR i år men vi köper det Fredrik, vi är lättflörtade. Som du sa själv var det väl dags nu…! Alla har vi olika lång ”komma-ut-process”. =) Välkommen! Mona och de andra var såklart där som vanligt, de har ju alltid stöttat oss oavsett med- och motgångar, valår eller börskris!!! (Schysst inslag om din väska Mona, du är så grym!!) Till en början trodde vi att du Fredrik skulle få mer uppmärksamhet än ÅRETS HOMO – men slutligen överöste Cirkus Sveriges nya, klarast, lysande stjärna på homohimlen med sina ovationer. En märkbart glad, stolt och rörd Mariette (oj vad hon kämpade med tårarna ett tag =) tackade sin Alisa som visat henne vägen, sina föräldrar och inte minst alla som röstat. Kan tänka mig att stoltare föräldrar på plats fick man nog leta efter denna kväll. Vilka viktiga förebilder ni blivit för många därute Mariette och Alisa!
http://www.qx.se/gaygalan/13180/se-reinfeldt-ge-pris-till-mariette
Och till alla andra där ute som kämpar utan att få pris på galor - Ni är så viktiga förebilder där ute ni också! Ni (vi!) borde alla få ett ”keep-up-the-good-work-pris”! Klapp på axeln till alla er kämpar därute, som i vardagen normaliserar, avdramatiserar, engagerar och gör våra liv lite enklare att leva. Tillsammans är vi starka!
Fick avslutningsvis en go prat- och sångstund med härliga Reza på väg till bilen. Ännu en fantastisk liten kvinna med enormt stor röst som förtjänar folkets uppskattning. Ja din manliga foajebeundrare hade druckit några glas för mycket - Till honom önskar vi lycka till med huvudvärken idag och hoppas att du kom hem ordentligt till slut. Det kostar att ligga på topp! =)
Vardagen kallade obönhörligen på oss så vi fick avstå efterfesten. Till vårt stora förtret såhär i efterhand, hur kan man missa festernas fest?! Vi får jobba bättre på logistik och planering till nästa år! 02:00 landade vi hemma och 06:00 ringde väckarklockan. Det kostar att ligga på topp... =)
Som de sanna schlagerbögar vi är, ser vi nu med spänning fram emot Schlagerkalaset. Mer glitter, glamour och schlagers till folket!
KÄRLEK OCH RESPEKT!
